Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolan, för att förkovra sig i yrket, men Sten skulle det
aldrig fallit in att följa dem dit, även om han varit så klädd,
att han kunnat det. Han hade inga tankar för det
skickliga gesällprovet, hans drömmar voro mycket obestämdare
och mycket djärvare.
Han trivdes inte med sina arbetskamrater och fick heller
inga vänner där. Några voro yrkeshögfärdiga och
inställsamma gentemot mästare och verkmästare och de andra
voro slöa ooh utan intressen. De tillhörde väl sin
fackförening, men ofta mera av tvång än av övertygelse. De sågo
så krasst på tingen. Och de hade aldrig något allvarligt att
tala oin.
Men när samtalsämnena tröto på arbetsplatsen — alltid
fanns det ett fält, där det aldrig saknades bete — de erotiska
snaskhistoriernas. Där var det aldrig torka, där växte
gräset saftigt och frodigt. Och där voro alla som hemma,
den gamle gesällen, som grånat i arbetet, lika väl som den
yngste lärlingen. Där glömde den inställsamme genast
yrkets oerhörda vikt och tidens dyrbarhet, den tröge blev livlig,
den buttre glad. Samma historier berättades i ett otal
variationer, de blevo aldrig gamla, över dem var solen varje
morgon ny. Och ju klibbigare och dummare de voro, desto mera
jubel utlöste de.
Sten tyckte sällan, att dessa historier voro roliga, och ju
flera gånger han hört dem, ju äckligare fann han dem. Till
— 105 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
