Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serna kommo med en säkerhet, som förbluffade och
avväpnade, piskrappen veno slag i slag och utdelades med
överlägsen elegans. Han var en mästare i hånet, men när han vände
sig till arbetarna darrade rösten av värme, han tycktes trycka
allt deras armod till sitt bröst och skildrade i betagande ord
den dunkla längtan som steg ur alla de tusen små fattiga
hemmen i gränder och obygder — århundradens längtan,
som nu äntligen fått sitt rätta uttryck. De båda kamraterna
nere vid dörren nickade mot varandra och logo av återhållen
hänförelse. Ingen av dem tänkte på de våta kläderna eller
den mörka tvåmilavandringen tillbaka mot hemmet. Här
var det värme och fest.
Efter föredraget gick Sten fram för att lämna en uppsats
till Valberg. Denne vinkade åt Lundmark och Sten blev
föreställd.
— Här är Erling, vår skald.
Lundmark lutade sig ned över ynglingen, betraktade
honom och log vänligt igenkännande.
— Jaså, är det du det! Varför skickar du ingenting till
Ungdoms fanan ? Gör det! Jag har länge tänkt skriva till
dig om den saken.
Han såg granskande på skorna och kläderna.
— Du kan alltid få litet betalt också, tillade han.
— Betalt? Nej, det var väl inte meningen ...
— i 140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
