Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het! Var kommer du väl ifrån, att du inte kan vara dig
själv nog, vilken gud har viskat i ditt öra, att barmhärtighet
och rättfärdighet skulle höra världen till? Den fattiga
änkan som blivit hängd, för att hon stulit några klädesplagg
till att skyla sina barn med, bonden som piskats ihjäl för
att han skjutit en fågel på sin herres mark, gudsmannen som
blivit levande bränd, för att han icke velat återkalla sin
ädlaste tanke — vad kommer deras lidanden dig vid, då du
varken hållit i piskan eller burit ved till bålet?
Men Sten genomborrades av den tanken, att allt detta
verkligen hade hänt, otaligt många gånger och på ett
oändligt mycket vidrigare sätt, än böckerna kunde berätta om, ty
de kände blott de yttre konturerna, detaljerna visste de föga,
lidandets djupaste djup kunde de icke loda. Ja, att det en
gång hade hänt, att allt som var historia, en gång hade varit
ett nu... Hela historien luktade människoblod och
människokött, och allt det vidriga som skett, tycktes oupphörligt
upprepas, om ock i andra former. Nu, då likväl alla
människor kunde läsa och alla visste om dessa gräsligheter, hur
var det möjligt, att mänskligheten förhöll sig så skamlöst
lugn ? Voro då alla goda tankar tänkta förgäves och var allt
blodet utgjutet blott för att ge näring åt nya grymheter och
nya lidanden? —
En gång satt han i en föreläsningssal och hörde en
historieprofessor tala om Italiens renässanstid. Men det var inte
— i 149 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
