Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om "ljuset och våren", som skulle följa i revolutionens
spår... Djupast inne satt det dock någon som viskade,
att-han spelade falskt, att han for med fraser och halvsanningar,
att han var en lögnare. Och den stämman blev allt starkare,
ju mer tiden skred fram. Det gick inte i längden, att
göra revolutionärerna till hjältar och motståndarna till
bovar, det gick inte att blunda för det gränslösa lidandet, de
meningslösa grymheterna som följde med revolutionerna ute
i världen. Lyckan var icke med — hon flydde ...
Och äntligen förstod han, att livet hade omformat honom,
att han icke var den, som människorna trodde. Han förstod
att det inte fanns något parti, genom vilket hans innersta
ideal kunde förverkligas. Ville han vara sann mot sig själv,
måste han bana sig en ny väg.
Också han hade kommit närmare verkligheten — sin
verklighet...
Han förstod att det fanns något hos människan, som icke
angick samhället och samhällsförhållandena, att hon —
liksom hon har två ögon, två händer och två fötter — har en
dubbel uppgift och ett dubbelt ansvar. Hittills hade han
endast lyssnat till det ena kravet, men — emedan han glömt
det andra, som rätteligen skulle vara det första — hade han
icke förstått det eller kunnat sätta det i rätt sammanhang.
Han upptäckte själen. Han såg att människan först och
sist var ensam, ensam med sin gåta, med livet, med döden
-156-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
