Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten skrev följande brev till sin gamle vän och
arbetskamrat Bertel Sommar:
Jag vet inte om detta brev når dig och inte heller om det
intresserar dig. Men jag måste äntligen tala med någon.
Och jag kan inte erinra mig någon annan än dig, som jag
just nu kan ha nytta av att tala med.
Du skall veta, att de år som gått sedan vi sist träffades
icke lämnat mig spårlöst. Jag har äntligen börjat tänka en
och annan egen tanke. Jag lär också ha fallit av från min
gamla tro — eller det kanske bara är så, att jag kommit att
förstå den bättre.
När jag tänker mig tillbaka, så ser jag, att vad jag djupast
lidit under i livet och vad jag mest av allt hatat, det är det
kälkborgerliga. Detta lumpet själlösa, nedrigt världsliga,
det är det jag har hatat — ända sedan jag gick i skolan, ända
sedan jag stod vid min fars grav. Jag tänker mig alltid
djävulen i gestalten av en skelögd kälkborgare. Motståndet
i livet kan matta ut en, kanske bryta en, såren kunna svida
— i 168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
