Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huvudet ödmjukt böjt hade han stått inför ekkorsct och inför
den store upprorsmannens sista tanke: O kors, var hälsat, du
mitt enda hopp.
Under den senaste tiden hade Sten dagligen funderat över
de religiösa frågorna. Han önskade, att han kunde nå en
hel och full visshet om ett liv på andra sidan detta. Och han
ville också gärna anamma tron på en gud med personliga
egenskaper, en gud i människogestalt, till vilken man på
barnasätt kunde vända sig i sin nöd och ångest. Men han
fann, att han icke kunde det. Det eviga livet kunde han tro
på, men han kunde inte alls förklara det för sig. Och Guds
tillvaro kände och erkände han, men så snart han gav honom
mänsklig gestalt var han icke längre den verklige och
under-fulle Guden. Så snart det insnördes i dogmer, tycktes
honom det heliga förlora i storhet, det blev neddraget och
vanhelgat. Han hade några gånger besökt kyrkorna och
missionshusen, men han kände sig aldrig hemma elär, hans
innersta förblev oberört, det språk som talades där, förstod han
ej. Men här, hemma hos modern, kröpo tvivlen j vrå, och
han kände att hennes tro dock i det väsentliga träffade hans
egen. Han förstod, att den gamla ägde en skatt, som var
äkta och som var av mycket större värde än de
anspråksfulla nödmynt som tidens ljushuvuden bjödo ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
