Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I evige, älsken henne evigt och alltid: och även till kvalet
skolen I säga: försvinn, men kom tillbaka. Ty varje lust
vill evighet.
All lust vill alltings evighet, vill honung, vill drägg, vill
drucken midnatt, vill förgyllande aftonrodnad —"
Jag återgiver dessa ord av denne "gudlöse" men djupt
religiöse man, emedan de synas mig ovanligt klart återspegla
den religiösa erfarenheten, den djupa förälskelsen, vilken
när sig av allt, förlåter allt och bejakar allt. Ty endast den
religiöse kan vara en livsbejakare.
Men nu säger du kanske, att den religiöse inte kan älska
denna världen, världskärleken är, menar du, just
religiositetens motsats. Och däri har du verkligen rätt. Men det är
så, att den religiöse älskar allt och är oberoende av sitt
personliga. Först när han icke längre är häftad fast vid det
förgängliga, d. v. s. Världen, kan han älska allt. När den
religiöse kämpat sig lös från Världens grepp kan han älska
den, kan han stråla sin kärlek, sin glädje över den.
Ty människans kärlek måste strömma in i tingen. Som
myran drager sina strån till stacken, så drager den religiöse
tingen in i evigheten.
Nu är det dock så, att ingen kan ständigt leva i det högsta
— ingen, han må ha varit aldrig så hjärteren, aldrig så
skarp-ögd, aldrig så enfaldig, har kunnat det. Var dag kan icke
— i 205 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
