Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskan, som hör evigheten till och först när hon insett det,
kan hon få rätt besked om sin uppgift i tiden. Ty alla ha
inte samma uppgifter. Man kan inte begära att — för att
använda stora exempel — en Kant skulle varit en Lasalle
eller tvärtom, man kan endast begära ärlighet och god vilja
inom de gränser var och en har att röra sig... Och friheten!
För dig är den en politisk fråga, för mig en bildningsfråga,
det är skillnaden. Jag tror inte på den frihet, som beslutas
i parlamentsalarna eller på gatan. Vi äro alla skapade av
våra förfäders mull, vi komma inte frän jorden och
jordelivet har sina ofrånkomliga "reaktionära" krav. Om vi
kallar oss trälar eller fria — välan: arbeta måste vi, sörja
måste vi, dö måste vi. Vi ha våra jordiska behov, vår
mänskliga svaghet, våra laster, oberoende av tidernas
växlingar och trots alla revolutioner. Och evigt ha vi också vår
längtan ut över oss själva. Mänskligheten rumsterar om
ibland, den inser att den varit trälbunden och beslutar sig för
en frihetsförklaring. Narrarna och lollorna samlas på torgen
och fröjda sig: vi äro fria, vi äro moderna! Vi äro inte som
våra fäder! Men när skränet har tystnat och de gå hem
till sig eller när livet griper dem i kragen och för dem
tillbaka ut på den gamla valplatsen — äro de fria, äro de
förnyade? Nej, det ljus som dock strömmar ut från den gamla
mörka jorden, det kommer inte från dem, som skräm om
frihet, från gatans pladdrare eller tidningarnas pennskaft.
— i 222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
