Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
St en hade fått det därhän, att han kunnat uppge den
lilla lägenheten i staden och ett stycke utanför den hyra sig
en stuga, som låg vackrare till och gav mera utrymme. En
höstkväll knackade någon på dörren. När Sten öppnade såg
han, att det var Magnus, som stod där ute med sitt
egendomligt bittra och kalla leende på läpparna. Han såg mycket
trött ut och kläde nia voro våta och leriga.
— Jag hade vägen förbi, sade han, och visste genom mor
att du skulle bo ’här. Så får du väl låta mig låna hus för
gammal bekantskaps skull, ha, ha, ha!
— Så roligt att se dig — och så länge sedan sist, sade
Sten. Nu stannar du väl här ett tag? — Han ville vara
hjärtlig, men den kyla, som alltid omgav brodern, smittade
honom och han kände, att orden kommo tvungna.
De satte sig inne vid brasan och Magnus tinade upp en
smula och började berätta om sina upplevelser från de
senaste åren. Han hade haft det tröttsamt och besvärligt.
Arbetslöshet och inre oro hade drivit honom från plats till
— i 230 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
