Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - I - Paria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARIA.
Jag är en paria, ett barn av mörkret,
som fina klackar nådigt trampat på.
Jag kommer ej från hem, där ätteminnen
i salig höghet vandra kring på tå. —
Jag är en paria. Min tunga barndom
har varit snyftningar och kvävda skri.
Jag kommer ej från kärleksvarma salar
med smek och sånger och piano i...
Jag har i längtans tunga långa nätter
förgäves bett om det som andra fått.
— »Du är en paria!» har mörkret viskat,
när svarta fingrar rivit drömmens slott.
Nåväl — jag är en paria, en fjättrad,
men själen är en eld som lågar fri!
Och den är tänd, som jag, en natt i mörkret,
när vassa vindar jagade förbi.
I parian bor en gud som mäktar väcka
en mörk, förfärlig domedagscyklon ...
— Vad bryr mig edra land och edra lagar!
Jag är en paria, en tjänstekvinnas son.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
