Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - I - Två hjärtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ HJÄRTAN.
Det ena brast för en kula en dag på Antwerpens torg,
det andra brast i en hydda i främmande land av sorg,
men båda flätades samman en månljus timma en gång
och bandet som band de båda var vävt av kärlek och sång.
De slog så underligt heta, de brann så välsignat ungt
och båda drev ivrigt blodet mot pulsarna hårt och tungt,
den gången när rosor glödde och änglarna sjöng för dem
och drömmarna bar timmer och reste högt deras hem.
De var så nära varandra, som människors hjärtan når —
de var så nära himlen, som de bästa i tiden går ...
De var så nära Lyckan, att hon smekte redan de två
och förde dem upp mot stjärnorna i det fjärran svindel-
blå.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
