Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - II - Vandraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VANDRAREN.
Jag satt i drömmar en stilla stund,
då skymningen brått föll på.
Då såg jag i sliten vandraredräkt
en man efter vägen gå.
Hans fötter blödde ur djupa sår,
hans ansikte härjat var.
Men i hans ögon det brann en eld
av undran, sora. ej fått svar.
Jag sade: Vandrare, stanna här;
vem kallar dig fjärran, vem?
Han sade: Broder, ej stannar den,
som vandrar på vägen hem.
Men vandrare, redan din gång är trött
och snart faller natten på.
Han svarade: Alltför rätt du har.
Jag måste skynda mig då!
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
