Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - II - Det gick en underlig tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET GICK EN UNDERLIG TYSTNAD.
Det gick en underlig tystnad i skogen vid Västansjö,
det var en snyftning i vinden, som skulle en blomma dö.
Och stjärnorna skrattade kyligt och elakt ifrån det blå
och näktergalen i tornet slutade upp att slå.
Och alla blommornas kalkar slötos och darrade skyggt,
det var som om själva tiden stannat och hejdat sin flykt.
Jag frågade vinden: »Varför blev allt så underligt tyst,
som hade den tunga sorgen den lekande jorden kysst?»
Och vinden sade: »Det föddes i fattigstugan i Bo
ett barn, där en sökande själ och ett flammande hjärta
skall gro.»
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
