Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kärleken och hatet (1917) - II - En skymningsstund med livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKYMNINGSSTUND MED LIVET.
Här sitter jag, mens andar bort i vrårna
vid brasans sista glöd gå tyst på tårna...
Jag är ej barn — jag är en ung rebell,
som Människan sitt mörka hjärta givit.
Här sitter jag och talar tyst med Livet.
— Vad du är klart och naket sant i kväll!
Vad ansiktsfärgens skärhet börjat gulna
— så sliten du ser ut! Du börjar fulna,
men är mig likväl vackrare än förr.
Du har ej blommor mera kring din panna.
Vad dina gråa ögon äro sanna,
när du i kväll slår upp ditt väsens dörr!
Du visar inga glada barn som leka
och inga mjuka händer som vill smeka
— om ömma ord du inga löften ger.
Du visar mig en värld med frost och galler
och sten och spott av gudarnas vasaller
som dansa rusiga kring sitt banér.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
