Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - Judarnas konung - Magdalena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGDALENA.
Stolt, sorgsen, går du sökande din väg, o Magdalena
— en sköka och en synderska — låt gå! — du känner
namnen ...
Du känner Dygdens seder att i dagsljus Synden stena
och sen — när ingen ser det — ge den famnen.
Hur oförnuftigt slösande den flammade, din låga,
så olik alla andras, som så måttligt jämna brinna!
Så sveko också alla och ensam fick du tåga
din väg, som en Kärlekens slavinna.
Du tror ej någon mera — allt du älskar, Magdalena,
är Det stora, som har gett dig dina drömmar och din
smärta:
själva Kärleken, den eviga, den gränslösa och rena,
vars bild du bär präglad i ditt hjärta.
Stolt, sorgsen, går du sökande. Hur dina ögon blänka
och lysa där du vandrar. Ja, din blick är djup som
natten.
Så fjärran, skygg och tindrande som stjärnor när de
sänka
sina strålar i Genesarets vatten.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
