Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - Judarnas konung - Domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och varje grav ger igen sitt rov och jag ser hur ett tåg
drar fram
av dolska och krumböjda kryp en hop av urgammal
dvärgastam.
Och Herren talar till hopen: Jag har väckt er ur dödens
blund.
Jag gav er världen, jag gav er liv — hur ha ni förvaltat
ert pund?
Jag känner er alla. Var gärning ni gjort är blottad och
uppenbar.
Jag vet hur ni levat, jag såg hur ni dött och här är
min frågas svar:
De själar jag gav er av evighet, ni gjorde till bubblor
av luft
och det, som ni dödade själarna med, det kallade ni
förnuft.
Jag ryckte ut ur mitt eget bröst en gnista och gav åt er,
att kärleken skulle er gudom ge, ni ömkliga ting av ler.
M<?n kärlekens namn ha ni nämnt med hån i
klosterväggarnas skygd
och höljt den i smutsiga lumpor in och kallat lumpen
för dygd.
Jag gav er all himmelens härlighet. Var vår stod gyllen
och ljus
och varje höst var som eld och vin och psalmer och
orgelbrus.
Men rosorna lågo i smuts och dy och gräto i edra fjät,
ty allt det sköna nämnde ni synd och trampade sönder det.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
