Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - Mitt eget - Natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATT.
Jag vandrar i natt över vägens grus
och allting sover i världen,
och människor sova i sovande hus
och blommor pfi sovande gärden.
Det är, som skulle det aldrig gry
en morgon ur världens dvala,
som stege aldrig mot solstänkt sky
en gryningens väckta svala.
Mot bommade kamrar min vägmelodi
smyger, mecl vemod i rosten.
T varje gård som jag går förbi,
hamra det hjärtan mot brösten.
Jag vet det så väl — när ni riglat er dörr
och släckt de brinnande ljusen,
brinner blodet som aldrig förr
och drömmarna smyga kring husen.
Och brösten flämta och pulsen slår
— i ångestens bidan ni blöda,
tills sömnen tyst och välsignande går
och väcker till livet det döda.
113
Jändel: Skrifter I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
