Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De tappra (1918) - Mitt eget - Mötet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTET.
Jag klätt mitt borcl med rosor, purpurröda.
Jag väntar någon — kläppar slå mot malm.
Det susar kring mig toner ur en psalm
och skyarna som gyllne vågor glöda.
O, det är du! Vi äro båda döda
och våra somrar äro vissnad halm.
Men vad vi räddat undan höstens kvalm,
det är den eld som intet kan föröda.
Du bär ditt hjärta än i bröstets korg
— det gnistrar rött av kärlek, svart av sorg.
Dess heta droppar falla, en i sänder.
Du ser det ej. Jag stirrar tyst på ditt
— du borrar dina ögonhål i mitt
och sträcker mot mig dina vita händer.
128
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
