Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger och hymner (1921) - Ängeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du förde mig till den förbrända stranden
av ondskans djupa blodbemängda flod,
och när, själv ond, jag dignade i sanden
du fläktade från hatet fritt mitt blod.
Allt blev mig mera ödsligt och eländigt;
— ej det, att jag var ensam, att jag svalt,
men dödens ångest var i själen ständigt,
i lek, i sorg, i drömmen, överallt.
Jag gick i öknar, där mig allting brände:
blott solen såg jag, sanden framför mig.
Dock — i min ömklighet jag dunkelt kände
att du var med, att allt var visst för dig.
Ja, även när min smärta gällast skrikit,
jag innerst känt, att allt var till mitt väl.
Fast jag har fallit, har dock du ej svikit,
men prövat kärleksrikt på nytt min själ.
De friska blomsterfält, de svarta bårar
i ständig växling har du fört mig till,
tills nu jag ligger, ropande i tårar:
ske allt vad du och Han, som sänt dig, vill!
0 Ängel, du som vandrar vid min sida,
1 tro till dig jag böjer pannan ner.
Om det är mening med allt det vi lida,
finns intet grymt och övergivet mer.
Må våra rop i ödmjuk väntan tiga,
— till ro blir allt där bortom rum och tid.
Upp till förklaringsberget vill jag stiga,
att kyssa ömt den ljuva blomman Frid. —
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
