Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger och hymner (1921) - Helgdagsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELGDAGSAFTON.
Under natten hade regn fallit — ett milt, vänligt
välgörande sommarregn. Då jag vaknade hängde himmelen
ännu tung och grå; från alla håll ropade gökarna ivrigt,
det var som hade själva de grå molnen fått röster för
att hälsa gryningen.
Men snart skingrades molnen och morgonen öppnade
sig klar och härlig. Jag stod upp och gick ut. Jag gick
bland glittrande daggkåpa, bland skogsstjärnor och
nattvioler. Fjärilarna fladdrade bland sina syskon
blommorna; alla fåglar sjöngo. Hela naturen, först beslöjad
och samlad i bön, steg upp i en hög, solig hymn. Och
jag kände en mäktig glädje över att vara människa, en
ödmjuk stolthet över hela människosläktet. —
Men nu — nu går jag i staden. Det är
helgdagsafton. Jag går fram genom en ständig ström av
människor, en ström av tomt pladder, rått prål, oren glädje.
Alla ha bråttom; lystna flabbiga skratt eka upp mot
smutsiga stenväggar. Vart gå människorna hän? Var
är helgen, högtiden? —
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
