Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sånger och hymner (1921) - Bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEKÄNNELSE.
Ja broder, ofta, ofta även mig
dödsfasan kramat till sitt kalla bröst.
Ja ofta, ofta
jag legat vaken under långa nätter
och hört dess händer knacka tungt och dovt
och sett den blick
dess lystna öga pressat mot mitt fönster.
När jag stått upp och gått bland människorna,
min egen blick har liknat dens, som går
till galgen hän en daggig junimorgon.
Nu mera är det mig blott sällan så–
Ty nu, o broder, vet jag innerligt:
evad jag lever eller dör, jag är
utav en mäktig gudoms vilja buren.
Men stundom, då jag sitter med mig själv
och fåfäng leker med min egen tanke,
jag rycker till.
Jag känner vaknande
en hemlighetsfull smekning över pannan. —
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
