Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Havets klockor (1923) - Den döda fågeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN DÖDA FÅGELN.
M issmodig och bedrövad i hjärtat gick jag ut i den
ljusa försommarkvällen — bort från människornas
dammiga vägar in i skogens friska, djupa ro. Snart
stillnade den skrikande misstämningen i ett blitt vemod;
trädkronornas sakta rörelse fläktade bort dammet ur
mitt bröst, och min blick klarnade vid mötet med
skymningen, som log så stor och underbar ur alla gläntor.
Allt djupare förde mig den smala stigen in i
skogen; jag vandrade där, berusad av jordens gåtfulla
doft, betagen av himmelens andelätt svävande skyar —
själv en medlare, en föreningslänk mellan jord och
himmel. Bäst som jag gick, stannade jag till, min fot
hade stött mot något mjukt; och se, vad jag fann —:
en liten fågel, en liten död fågel! Ännu låg den varm
i det svala gräset, mellan de aftondunkla
skogsblommorna. Jag såg på den, eftertänksamt och ömt, som
man ser på något länge saknat och sökt, och i djup
rörelse tryckte jag den döda fågeln mot mitt hjärta.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
