Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vägledare (1921)
- Dan Andersson
- II
- III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
övrigt icke avsedd för offentlighet. Men det är ju heller
ingen »författare» som talar i dessa rader, nej, det är
ett rop från en pinad, ångestfylld, knäböjande människa!
III.
Dan Andersson var också mycket väl förtrogen med
det yttre eländet.
Den sanne diktaren — såsom den ideellt strävande
människan överhuvud — är väl alltid en klasslös och
hemlös, måhända dock ingen i så hög grad som den
underklassfödde. Känslan av att vara en säregen och
utanförstående gör sig för honom starkare påmind än
för någon annan, överallt befinnes han vara ett konstigt
djur, och han måste äga starka och trofasta vänner inom
sig själv, för att icke hamna i misströstan och
självförakt.
Däremot är själva den nödtvungna fattigdomen — i
och för sig — för en andligt produktiv människa icke så
mycket att jämra sig över. Vad angår väl den yttre
torftigheten och försakelsen honom, som har all världens
outsägliga skönhet i sina ögon, som har all livets musik
i sitt bröst! Emerson säger, att konstnären, som en
sorts kompensation för att han undandrager sig det
praktiska, samhälleliga arbetet, bör leva fattig — och
han kan gärna gå in på detta, det är rätt, och han har
råd därtill.
Det pinsamma i fattigdomen är, för den fint kännande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0038.html
