Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Vilhelm Ekelund - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som havet i julis solbris,
så sval och så berusande frisk är din kropp.
Snö och rosor.
Dagg i majskog, häggarna vid källan
ej så ljuvligt dofta
som din doftande mun.
Bländande prakt av människa —
(»Tillbedjans i Dithyramber i a/tonglans.)
Dock: mer än all besjälad natur strålar det gåtfullaste
och underbaraste av allt det vi känna, den andliga
kraftens starkaste uppenbarelse: glansen av gudomlighet
i människans öga.
Glansen av gudomlighet: — det är denna som dikten
skall återspegla. Vi söka denna glans för att få förstånd
om och kärlek till livet, för att kunna leva rätt och
sålunda själva kunna utstråla något därutav.
Det finnes i In candidum en dikt av Ekelund, som hör
till dem jag oftast brukar läsa, och jag kan ej — ehuru
jag kanske redan varit för frikostig med citat — låta
bli att återge en del ur den. Den bär titeln »Epilog»
och är en förunderlig hymn till skönheten och
människosjälen.
Min själ, du vandre nu
med de strömmande vindar,
de glada dofter,
alla den ljuva
sommarens barn,
främst Zephyr, gossen,
Jandel; Skrifter II
49
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
