Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Vilhelm Ekelund - IV - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen från hennes ofullkomligheter och hörer till
intet: därför varda vi icke Gud lika förrän intet först
blivit utdrivit, så att vi varda allt i allom, såsom Gud
är allt i allom.»
Ekelund pekar på antiken, vars behärskning, jämvikt,
förtätning ju står i en egendomlig motsats till det
måttlösa och förtvivlat gestikulerande hos de »moderna».
Skulle väl detta bero på, att de senares lidelse skulle
vara den starkare? Nej, därtill finnas inga skäl. Det
måste väl i stället vara så, att hos antikens diktare och
filosofer kraften var den större, att deras kärlek till det
andliga var tillräckligt stor för att lära dem även
värdighetens och tigandets konst. Men kan hända är det likväl
så, att behärskningen i vår tid — mera utvidgad, splittrad
och kaotisk som denna tid är — kräver ännu större kraft
och klarhet.
Det är riktigt: vi måste söka det sanna, omutligt och
oavlåtligt, ännu — om så vore — framme vid »Helvetets
portar». Men är det icke så, att det sannaste har
visshetens frid i blicken? Och om det ädlaste veta vi, att
det är lugnt och rent. Varhelst det framgår bliva vi
högtidligt glada och blygas över våra trätor.
V.
I stort sett är väl Ekelunds nuvarande åskådning
densamma, som då han skrev Antikt ideal och de därpå
närmast följande böckerna. Men det fanns likväl i dessa
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
