- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
62

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Sigbjörn Obstfelder - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den andre till Människan. Att göra en bestämd
avgräns-ning mellan dessa typer är ju ej lätt — någon gång kan
en och samma diktare i sig upptaga båda, så att, som
förhållandet var med till exempel Tolstoj, diktarens
strävan, absolut andligt betingad, dock direkt riktar sig
utåt — men i regel kan det dock sägas, att en författare
huvudsakligen tillhör den ena eller den andra av dessa
grupper. En Zola — och väl i stort sett även Ibsen —
tillhör sålunda den förra gruppen, Sigbjörn Obstfelder
den senare.

Obstfelder var en av »de märkta», en av dessa
människor, vilka från födelsen bära ett gåtfullt tecken på
sina pannor, dödens och evighetens tecken — instinktivt
uppfattat även av de »normala», vilka stötas tillbaka och
irriteras därav, emedan det väcker tankar, med vilka de
frukta att sysselsätta sig. »Den som dödsdrottningen har
utkorat, han är ensam.» Det är naturligtvis ingen
tillfällighet, att de stora lyrikerna i regel tillhöra denna
människoklass: se Novalis och Stagnelius, Keats och
Hölderlin, Poe och Fröding. De voro alla vad de robusta
och förnöjda kalla »patologiskt anlagda».

Filistern, vilken ju i snillet alltid ser ett förargelsens
tecken, brukar finna sin tröst däri, att beteckna den
ovanliga (mer än vanliga) människan såsom en
patologisk företeelse — man behöver ju inte taga på blodigt
allvar vad en halvförryckt egoistisk sjukling säger! För
honom är det utan vidare givet, att det vanliga också
måste vara det sannaste och riktigaste.

Nu är det — vilket jag redan i annat sammanhang
betonat — ingalunda min mening, att det stora skulle
vara lika med det exentriska och upprivna, men å andra

62

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free