Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Sigbjörn Obstfelder - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sant mänskliga, och därför ha alla de stora
människorna varit naiva. Jesus av Nazareth var det. Även
Nietzsche var naiv. Den ryska mystiken hos Dostojevski
kännetecknas framför allt av sin naivitet.
Obstfelders naivitet uppenbarar sig både i hans djupa
allvar och i hans uppsluppenhet. Det finns nämligen i
några av hans dikter en lössläppt, nästan sanslös glädje,
en oresonlig livskänsla, lik barnets, som, efter att ha
suttit innestängt en lång vinter, plötsligt kommer ut en
hög spirande vårdag. Hör till exempel denna strof ur
dikten Orkan:
Orkan! Orkan!
Jeg er nøgen!
Som du har jeg kastet mig i jordens vaiende græs!
Mine arme jubler mod rummet!
Verdensrummet!
Iiei!
Då man en gång lär känna Obstfelder, blir han en
upplevelse, ett äventyr i ens liv. Man icke blott
»beundrar», nej, man gripes av honom och älskar honom.
IV.
Varför är det så sällan harmoni i människan, varför
lever hon rolös, förbittrad, splittrad — hon som likväl
är det fullkomligaste av allt på jorden, skönare än
markens liljor? Varför lever hon icke i endräkt och
6 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
