- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
81

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägledare (1921) - Tidens sjukdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väckt »offentlig förargelse», men slutligen befinnes det,
att i själva verket ingen enda människa känt sig
förargad av personens beteende. På samma sätt kan det
hända att det talas om, att det eller det »stora målet»
uppnåtts av ett folk eller en klass, men att i
verkligheten ingen enda människa därför känner sig gladare
eller lyckligare. Och även där påtagliga fördelar för de
enskilda människorna synas uppstå som resultat av en
gemensam strävan, så beror det dock i sista hand på
dessa enskilda (det vill säga var och en individ för sig)
hur mycket som i verkligheten är vunnet. Individerna
måste vara sådana, att de äro i stånd att mottaga det
vunna, bemäktiga sig det och använda det på ett rätt
sätt, i annat fall är det dem antingen till skada eller det
är dem likgiltigt. Och låt oss framför allt minnas, att
den sanna lyckan icke kan komma utifrån utan inifrån,
och att det gagnar oss föga, hur mycket vi än vinna, om
vi icke vinna det viktigaste: — vår egen själ.

Må heller ingen förväxla det ärliga sökandet,
upp-täcktslusten, med sensationslystnaden. Varje ärlig sökare
söker vägen till sig själv, men den sensationslystne löper
bort från sig själv. Den största människan är den, som
är mest medveten om sig själv och sin uppgift, men den
minsta och ömkligaste av dem alla är den, som icke
blott lägger dövörat till för de inre, de högsta plikterna
utan även försummar sin vardagliga plikt, troende sig
bli mer genom att vara intet än genom att vara något.
Vår »kulturmänniska» är lik en människa som icke vågar
gå hem, emedan hon fruktar att allt där hemma är i
oordning, möblerna upp- och nedvända och emedan hon
är rädd att finna obetalda räkningar på sitt bord. Och

Jåndel: Skrifter II

8l

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free