Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Även till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också här har jag stött på ynglingen med den
fladdrande halsduken och de revolutionära tidningarna och
broschyrerna. Han intresserar mig inte mycket, ty jag
kan honom ganska väl. Han har varit »ute» litet och
fått sitt partimärke och prövar nu på att utbreda sin
lära i denna »efterblivna bondhåla», som han nu
benämner sin hederliga fäderneby. Han arbetar visst mera
sällan, ty då jag ser honom, har han alltid en trasig
vaxduksportfölj under armen, fullstoppad med
strö-skrifter av tyska socialekonomer och ryska demagoger.
Han uttalar alltid sina auktorers namn löjligt felaktigt,
men med en stryktäck självsäkerhet, som vore han du
och bror med dem alla. Jag vet ej, om han läst något
i sina väckelseböcker men misstänker, att det i så fall är
mycket obetydligt...
Han vet i alla fall så mycket, att allt det så kallade
bestående är bottengalet och måste bort — allt utan
undantag. Han är en liten dagdrivande posör av det
slag, som numera träffas i alla klasser.
Sist jag såg honom hade han nya vackra kläder,
promenadkäpp och glasögon ...
Men jag har även träffat en annan samhällsbvggare
här. Hans stuga ligger inte långt från min, och han
kommer in till mig då och då.
Han bär inte glasögon och bjuder inte ut några
revolutionära skrifter. Han verkar mera i det tysta.
Det är en enkel, hederlig stenhuggare med hårda,
kraftiga nävar och ett par stora blå ögon, där det ofta
leker en glimt av god och stillsam humor. Han tuggar
snus, såsom han lärde sig i sin barndom, har för övrigt
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
