Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Allt, vari icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kultur, ja även vår kyrka har, liksom fariséernas, icke
Gud som förste styresman utan — kejsaren.
Till denna världen — borgardömet, kejsardömet —
hörde icke Kristus. Hans konungadöme var annorstädes
beläget. Och har väl någonsin en stor och levande själ
lagt till vid denna världens bryggor annat än som
missionär eller stridsman?
Det var med denna världen Satan enligt legenden
frestade Kristus —: »allt detta skall jag giva dig...»
Icke var det väl Guds jord, dess prakt och skönhet, som
Satan ägde makt att bortskänka, den var icke hans, den
var honom helt främmande.
Men de, som hata jorden och önska sig bort från den,
förglömma, att vår jord är en liten ö belägen mitt i
evigheten. Var stilla bara och lyssna riktigt, så får du nog
höra, hur havet sjunger! —
Jorden är evighet liksom himmeln. Ja, allt där det
finns ett uns av Guds tanke, där är evighet — i höjden
som i djupet, i öster och väster. För den som ser och
hör blir allt evighet — för var och en, som själv har
»Guds rike invärtes» i sig. Men den, som aldrig varit
hemma på jorden, har heller ännu icke någon boning i
himmelen.
Kristi rike var innerlighetens rike, om vilket man
icke kan säga: se här eller se där. — Vår uppgift är
att fylla denna världen med evighet. Det är den sanna
utvecklingen, den sanna fullkomningen.
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
