- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
142

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Jag har gjort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Livet är dock gott, säger jag.

Han svarar med en axelryckning, som kommer mig
att le.

— Ja, säger jag. Jag vet, att detta blott är en sida
av livet. Men den är dock betydelsefull nog. Den
omedvetna, ogrumlade lycka, som finnes i tillvaron, vittnar
om något, har något att säga oss.

Under min tidigaste ungdom kom jag på grund av mitt
yrke att blicka in i ett hem, där jag annars alls intet
hade att göra. Jag minns detta hem, såsom man kan
minnas en tavla, ett landskap, bräddat av gyllne stillhet
och lycka. Det var ett enkelt borgarhem, men det var
en sådan värme, en sådan självfallen harmoni över det
hela... Varje ord, varje ljud där inne föll mjukt och
dämpat, där var ständig morgonsol. Till huset hörde
också en trädgård — den stod alldeles full med rosor.
Jag förälskade mig i detta hem, dit jag ju blott kom
för att uträtta ett arbete. Det föreföll mig ligga i
tillvarons centrum. Hela det andra bråkiga, sorgliga,
fruktansvärda livet svängde liksom kring denna lilla
idyll — allt var liksom till för den. Ja, min egen
hemlöshet fick något av högtid över sig vid blotta vetskapen
om, att detta lilla paradis fanns och att det skulle bestå.

Mefistolöjet på min väns läppar dör bort, han går
tyst och helt allvarlig en stund.

— Ja, den där idyllen, säger han slutligen. Det
förefaller mig, som om också jag hade sett något
liknande. Jag hade en vän, han hade ett sådant där vackert
och soligt hem. Han hade en ung vacker hustru och
två små barn. Jag gästade dem någon gång och trivdes
gott där. Så en dag läser jag i min tidning, att allt är

142

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free