Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stilla året. Blad ur dagboken (1923) - Mitt barn, bevara - Det är advent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mitt barn, bevara din barnslighet, och akta den mera
än den bästa klädnad. Låt den vara ditt smycke, ditt
pansar, din själs vinge.
Älska vardagen, men bliv inte dess träl. Vänd inte
dina tankar bort från det förgängliga, men låt din blick
tränga djupt ned däri. Tanken på det förgängliga är
en tanke, som leder genom kärr och törnesnår, men se
till, att du icke fastnar i tornet och låter förgängligheten
växa kring oin dig. Gå vidare, gå djupare.
Älska skönheten, men inte som en övermätt girigbuk
utan som en enkel, fattig människa. Försök tränga in
även i den, så skall du kanske finna ett trösteord däri,
en väg, en port ut till sanningen och livet. Lägg hjärtat
intill den, så skall du förstå, vilket som är guld och
vilket som blott glimmar.
Och älska dygden — godheten, rättrådigheten. Älskar
du inte den, då väger din vilja ingenting, då är du arm
och hemlös. Den måste vara det ankare som du sänker
i havet, så att du kan trotsa de ombytliga vindarna.
Den måste vara roten av vilken alla dina ord och
gärningar få sitt liv.
Låt solen vara ny för dig varje morgon. Var inte
närsynt, och glöm aldrig, att jorden är en stjärna i den
stora himlarymden.
Det är advent.
Om dagen går stormen stark och tung genom
trädkronorna, men natten står bebådande tyst och stjärnljus.
Dagen ropar mig, natten blickar djupt ned i min själ.
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
