Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten grät och började titta sig omkring. Men där
fanns ingen tjur ...
Brodern slog upp ett skratt och stannade äntligen.
— Du är lätt att lura, din stackare, tyckte han.
Så gingo de åter sida vid sida.
En bonde kom åkande i sakta mak efter en mager
och sömnig hästkrake. Gubben hade en stor påse kakor
i knät, den satt han och mumsade ur, medan han körde.
— Vems småherrar ä’ ni? frågade han, då han mötte
pojkarna.
— Vi ä’ Jakob Erlings, svarade Magnus halvhögt
och liksom skuldmedvetet.
— Tro de’, mumlade bonden. Så han har så pass
kaxiga söner nu. Ja, då ska jag hälsa er från far, att
han kommer inte hem i kväll, för han hann inte sluta
av, det han skulle. Hälsa mor din det, din store bleknos
där.
— Jaha.
Bonden rullade vidare på sin gamla skrangliga
flakvagn. Magnus vände sig till Sten och såg mäkta
hemlighetsfull ut.
— Då ligger nog gubben full, ta mej jäkeln! Han
kallade alltid fadern för »gubben», det var ett uttryck
för hans karlaktiga respektlöshet.
— Ja, då var det bra, att han inte ändå kravlade sig
hem i kväll, svarade den lille brodern förnumstigt. För
förra gången han var hemma, var det inte roligt.
— Nej, fy för ...
En stenskvätta satt på stenmuren och vippade med
stjärten. Magnus befallde »psst»! och tog en sten och
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
