Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på golvet. Det stora slagbordet fälldes ned för att bereda
så stort utrymme som möjligt, och i stugorna lånades
bänkar, pallar och stolar, så många man kunde bringa
samman. Dagen var solig och söndagsvacker, och stugan
bjöd till att vara fin och högtidlig, så mycket den
förmådde.
Jakob kom hem på lördagseftermiddagen så gott som
nykter, och det var hans mening att gå bort på söndagen,
innan samlingen begynte. Men på morgonen kom, helt
oväntat, en yrkesbröder till honom, rätt långväga ifrån.
Han hade en liter brännvin med sig, men då de inte
ville vara i vägen, satte de båda kamraterna sig i en
liten spireaberså några meter från stugan, för att njuta
av den.
Så småningom började barnen samlas. De kommo
i små klungor från olika håll — böndernas barn
herr-skapligt klädda, de andra tarvligare, men alla muntra
och glada. Kerstin stod på stenflisan utanför dörren
och njöt av det liv och den färgglädje som omgav stugan.
Särskilt kärt såg hon på flickorna. I sina ljusa
klänningar med fladdrande band och rosetter voro de som
de unga bokarna i maj.
I bersån satt Jakob och skålade med sin kamrat.
— Erling är full, viskade en bland pojkarna, och de
närmast stående började fnittra.
Då kom Olaus, söndagsskolläraren. Det var en liten,
låghalt man; han var klädd i grågröna hemvävda kläder,
hade svart, rundkullig hatt på huvudet och käpp i handen.
Ansiktet var skägglöst och runt, än rundare såg det ut,
då han tog av sig hatten och blottade sin kala hjässa.
Munnen var litet sned, antingen den varit så från födel-
208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
