Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var liksom rädd för henne och ännu räddare för mörkret
omkring. Följ bara med, sade systern, här är ingenting
alls att vara rädd för, det är inte så farligt, som du tror.
Bara man går rätt, är det inte farligt, och jag kan inte
gå fel. Men så var hon strax borta, och det var
förfärligt ensamt och mörkt.
Men så var han i skolan, tyckte han. Lärarinnan stod
vid sitt bord och kallade honom fram. Här skall du få
ett par smörgåsar, Sten, sade hon, för jag såg, att du
inte hade något smör på brödet i dag... Och alla
kamraterna fnittrade åt honom.
Då vaknade han upp och började gråta. Han visste
inte riktigt varför han grät, men han kunde inte sluta.
Mor började tala i sömnen, och slutligen vaknade hon
och spratt till.
— Vem är det? Är det Sten? sade hon halvhögt.
Sten bara fortsatte att gråta.
Modern strök upp en tändsticka och tände lampan,
som stod på stolen vid hennes säng.
— Är du sjuk?
— Nej.
— Har du drömt?
— Nej.
Fadern vaknade också och reste sig upp.
— Vad är det med dig, pojk?
— Ingenting.
— Ja, så ligg då och håll dig lugn, och låt oss andra
sova i fred!
Lampan släcktes och alla somnade in på nytt. Snart
hördes bara snarkningarna, regndroppet och stormens
gnisslande i syrénträdet.
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
