Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring med anmärkningar och skenheliga
huvudskak-ningar. Vad ville de här? Vad gapade alla dessa
glos-ögda trynen efter, varför stucko sig alla dessa rinnande
näsor fram med sådan iver? överallt tisslades och
tasslades det.
Håhåja — ackackack — Hm, hm! —
En gammal halvblind käring makade sig fram med
en beskäftighet, som om hon varit prästen och tänkt
förrätta jordfästningen. Hon böjde sig ned och kikade på
den stora idegranskransen, som Kerstin bundit och lagt
på kistan. Hennes stora klolika fingrar gledo över den
gång på gång.
Ackackack, håhå — ja, du store Gud ...
Det var vidrigt och hemskt alltihop. Ett par gubbar
stodo ett stycke från graven och den ene pekade mycket
omständligt med käppen ut det ställe, där Jakob hade
fallit. Sten tittade ofrivilligt upp mot tornspiran, som
dunkelt skymtade genom dimman, och ryste.
Då kom prästen borta från hörnet vid sakristian med
sin bok i handen. Han läste det reglementsenliga
formuläret —: av jord är du kommen, till jord. skall du varda
— Jesus Kristus skall uppväcka dig på den yttersta
dagen — och den fuktiga jorden föll tungt ned över
kistlocket och den gröna kransen. Därpå tog prästen
Kerstin i handen och sade ett par ord till henne, så
vände han och gick rak och spänstig bort samma väg
han kommit. Det hela var över, kyrkvaktaren tog sin
stora spade och började skotta igen graven.
Kerstin lämnade den med dröjande steg och hennes
båda pojkar följde efter henne. Vid kyrkogårdsporten
stod Olaus Bengtsson, den gamle söndagsskolläraren.
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
