- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
252

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

härskande dyrka. Hur kan man på samma gång tala
om militarismen och kristendomen? Sade inte Jesus,
att alla människor äro bröder och att vi skulle sticka
svärdet i skidan? Sade han inte till den rike ynglingen,
att det enda som hindrade honom från att komma in i
himmelriket var hans många ägodelar? Ve eder, som
uppäta änkornas hus, står där, och ve de skriftlärda!
Jesus, han hade inte en sten att luta sitt huvud mot,
men nu sitta biskoparna med trettiotusen kronor i lön
och äro försvarsvänliga och arbetarfientliga. Och
krigsherrarna stå, liksom på Jesu tid, i förbund med de
skriftlärda... Alla mammonsdyrkarna hänga ihop.
Biskoparna ha aktier i brännvinsbrännerierna, äro de
inte då medskyldiga i folkets elände? Vad gör det, att
folket hålles nere, bara de få sina kassakistor fyllda!
Och staten tar inkomst av brännvinet och låter
spritfloden rinna. Men det kommer nya tider ... Jesus, han
var en fattig arbetares son och föddes i ett stall. På
samma sätt stiger nu ropet på rättfärdighet nere från
djupet. Vi vill ingenting annat, än det som är rätt, vi
vill frid på jorden, vi vill att alla skola bli bröder och
ta sig an varandra. Vi vill riva ner det gamla och bygga
nytt. Det finns nog för alla och alla kunde leva lyckliga,
bara de ville ...

Han stod en stund och funderade, det var något
mera han ville ha sagt. Men han hittade det ej, och så
lämnade han sin plats och gick helt skyggt ned och satte
sig på en bänk. Stenhuggarna vid dörren ropade bravo
gång på gång under hans tal och då han slutade fick
han ivriga handklappningar både från dem och från
enstaka andra. Han satt eldröd i ansiktet på sin bänk

252

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free