Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Ungdomsfanan? Gör det! Jag har länge tänkt skriva
till dig om den saken.
Han såg granskande på skorna och kläderna.
— Du kan alltid få litet betalt också, tillade han.
— Betalt? Nej, det var väl inte meningen ...
Ynglingen hade ännu inte tänkt sig, att frivilliga
tidningsbidrag brukade betalas. —
— Jo, menade Lundmark, något betala vi ju, fast
mycket kan det ju inte bli — var inte rädd!
— Och nu stannar du väl kvar i kväll, sade Valberg.
Klubben skulle ha en liten fest till sin ryktbare gästs
ära.
Men Sten kunde inte bli med. Han ville inte utreda
sammanhanget utan ljög sig fri och gick ner till
kamraten, som väntade vid dörren.
— Men glöin inte att höra av dig, sade Lundmark
hjärtligt. Med tiden ses vi nog mera!
De båda vännerna begåvo sig hän mot hemmet, men
nu tycktes vägen betydligt längre och svårare än den
varit förut. Väglaget hade också blivit sämre och de
fingo ta ut stegen på måfå i det tjocka mörkret. I början
gav dock stämningen från mötet sin värme åt deras
kroppar och hjälpte dem att hålla den rätta och jämna
takten. Och snart voro de inbegripna i ett ivrigt samtal
om det nya samhälle, som skulle komma. I början
föreföll allt mycket enkelt, men ju mera de fördjupade sig i
enskildheterna, ju mera de ville föreställa sig det som
verkligt, desto flera svårigheter döko upp och ju mera
tycktes det fjärma sig. Ibland gingo också meningarna
i sär, till exempel i frågan huruvida jordbruket i
framtiden skulle drivas som småbruk eller som storbruk.
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
