- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
298

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vidriga som skett, tycktes oupphörligt upprepas, om ock
i andra former. Nu, då likväl alla människor kunde
läsa och alla visste om dessa gräsligheter, hur var det
möjligt, att mänskligheten förhöll sig så skamlöst lugn?
Voro då alla goda tankar tänkta förgäves och var allt
blodet utgjutet blott för att ge näring åt nya grymheter
och nya lidanden? —

En gång satt han i en föreläsningssal och hörde en
historieprofessor tala om Italiens renässanstid. Men
det var inte om bildningens nyfödelse föredraget rörde
sig utan om de gamla småfurstarnas liv och leverne.
På ett besynnerligt torrt och sarkastiskt sätt skildrade
professorn dessa gamla herrars perversa
njutningslystnad, deras fullständigt onaturliga och vansinniga sätt
att handskas med sina undersåtar. Med ett lätt löje,
med en galant smekning gled han över de
förskräckligaste grymheter och hopade det ena smådraget till det
andra med raffinerad konstfärdighet. Sten kände en
outhärdlig, kväljande vedervilja, men de unga männen,
som sutto bredvid och omkring honom, lutade sig över
sina anteckningsböcker och förändrade inte en min i
sina av kunskapsbegäret präglade drag. Och äntligen
lade föreläsaren ihop sina papper och hans leende
stelnade i en trött grimas. Då förstod Sten, att den
mannen varit ung en gång ...

Under dessa år av misstro, självförakt och
upphetsning stegrades ynglingens svårmod ända därhän, att
han mer än en gång önskade sig bort från allt. Ännu
hade han icke fått ögonen öppna för dödens
hemlighetsfulla, uppfordrande storhet — den betydde nu blott

298

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free