- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
344

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hållande till den gestaltgud, som människorna tala om,
snarast en otroende... Den som tror på denne, kan
visserligen vara religiös, men hans religiösa liv har
strängt taget ingenting att skaffa med denna »tro». Ej
heller manar den religiöse — såsom okunnigheten påstår
— människan att »vara nöjd med sin lott här», på det
att hon må »få det bättre sedan», ty hans eget intresse
är alls icke något Sedan.

Paulus, som sagt de lika djupa som allmänt
missförstådda orden om, att det är tron som rättfärdiggör,
har även antytt, vari den religiösa tron i egentlig mening
består. Han säger, att profeterande och
tungomålstalande skall allt försvinna, det är, menar han, tidligt —
alltför mänskligt — blott kärleken rymmer evigheten i
sig. »Störst av allt är kärleken.» Ja — och den religiösa
tron är egentligen ingenting annat än kärlek, en kärlek
vänd mot det evigas djup, en förstahandskärlek, en
kärlek osjälvisk och till synes orsakslös, en överkärlek,
om jag så får säga, av vilken all människokärlek endast
är en svag återspegling. I denna kärlek, som i sanning
betecknar en underbar nyfödelse, finner du nu Gud. Du
får del av Gud och därför blir du glad åt allt. Du slår
liksom en ring kring allt — känt som okänt — och allt
— den oändliga rymden som skrämde dig förut, döden
och ditt eget lidande — känner du nu bara glädje vid.
Du är över allt det förgängliga, allt det smärtfulla,
gråtsjukt personliga, du kan ingenting annat än
välsigna, liksom Gud aldrig kan annat än älska och välsigna
sin skapelse. Jag vet inte om du läst Friedrich Nietzsches
»druckna midnattssång», men om du läser den, så finner
du, att den gränslösa livskärlek, den lust även till kvalet,

344

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free