- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
366

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

eller det lilla veckobladet från småstaden — ett
konstverk är »läckert», en talare är »charmerande», en god
handling är »originell» — intet är gripande, sant,
efterföljansvärt. Även det allvarligaste måste sägas i kåseriets
form, åtminstone måste rubriken vara lätt och vitsig,
så att ingen må tro, att man tar det så djupt eller menar
så allvarligt och sålunda komma att betvivla ens smak
och intelligens. Har man en vacker eller klok tanke —
må man då akta den, dölja den, inte låta någon märka
eller misstänka något! Man må taga på sig en passande
mask och låta sin tanke ligga och surna; när den väl
fått ligga till sig litet, kan man utan fara börja leka
litet med den, man kan skriva ett kåseri över den, en
rolig satir... Man kan slänga den i skallen på någon,
som är värd ett ruttet ägg. På det viset kan man få
anseende som en vis och betydande man och möjligen
tjäna en slant på köpet. Så kan en gammal patetisk
tanke ändå vara sin man till nytta...

Men dumt är det, att komma fram med den genast,
medan den ännu har barnslighetens friskhet och
obekymrade naturlighet. Det är otidsenligt, det är att sväva
i det blå! Man säger, se där åter en idiot, som går
omkring och leker profet. Man säger: en ny Don Quixote,
vad tror ni det blir av den? En satiriker spetsar öronen
och kliar sig med pennan i håret... Ty tiden har en
narrkåpa i beredskap åt var och en, som vill något
av rent och fullt hjärta — medan den verklige narren
går omkring med vishetens gloria kring sin tjocka,
intelligenta skalle.

Är det då inte något osunt och ynkligt i detta, att vi
finna allting så erbarmligt löjligt, att allt måste sägas

366

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free