Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heden och havet (1925) - II - Klagosång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLAGOSÅNG.
Herre, du slår mig beständigt med sår och med plågor;
när jag dig beder om misskund, blott hårdare slår du.
I min förtvivlan jag skönjer ej meningen längre,
Herre, vad vill du?
Ropar jag trotsigt dig till: Herre, slå mig till marken,
lek icke med mig, dräp till, att jag varder befriad!
— genast du hejdar din hand och du ler ur din molngård
gåtfullt emot mig. —
Arm och förmörkad som Job jag mot himlen höjer
hjärtat, som icke mer orkar välsigna, i vrede,
trött av att uppsända böner, som studsa likt stenar
över mitt huvud.
Herre, jag kommer ej från dig ändå. Jag är fången.
Skönheten speglar till döden mitt pinade öga.
Himmelska syner bekransa min sorg och milt svårmod
ännu i afton. —
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
