Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heden och havet (1925) - IV - Vredens dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förargelse han spred bland alla rätta kristna,
och var han något får, så var han ulv dess mer.
Du sviker givet ord! Det bröd du lovat barnen
åt ulv och hund du ger.»
Men oberörd satt Gud på tronen byggd av stjärnor,
lian sade: »Vem du är, jag kände aldrig dig.
Själv menar du dig from, fast knappast du har fruktat,
långt mindre älskat mig.
Du var en kyrkas man. På bokens ord du trodde,
— och dock, i grunden präst —: vad visste du om tro?
Ack, mindre visste du än räven i sin kula
och örnen i sitt bo!
Du girigt vaktat på din lön i himmelriket,
guldgator drömde du, ty guld har du tyckt om.
Ack, evighetens guld man når på branta stigar,
men ej på den du koin!
Ej Världens tempel rests vid mina ödevägar,
för en min port är byggd, för många blir den trång.
Den väg som för till mig bär namnet: korsets vanvett
och klyftan utan spång.
I skapandet jag är — att skapa är att skänka,
men girig var din själ, allt var så snålt och smått.
Den port som för till inig, bär namnet hjärtats fullhet
och glädjens övermått.
6 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
