Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Släkt och bygd (1926) - En kustbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KUSTBONDE.
Han går där trygg och plöjer sina tegar,
med sävlig gång han följer harv och vält.
Ur gråa ögon jordeanden blickar.
Gott står han sig och har allt väl beställt.
Han talar trögt och sällan. — Har väl nånsin
ett kval, en ängslan vid hans panna rört?
Har vårens helga ande han förnummit,
har måsens gälla aftonskri han hört?
Ibland drar vinden upp ifrån sjökanten
så underlig och sugande och stark;
i mannens hjärta etsar den sitt märke
som ock i klippan och i trädets bark.
Hur klok man är, hur sunt man ser på tingen,
det gives tankar man ej kommer från —
de stiga liksom huldror över ängen,
de skria vilt ur bränningarnas dån.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
