Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det över Gud och över all åtskillnad», och hans tanke
tränger här så långt fram mot saken som människotanke
kan. Och förnam månne icke Jesus bakom den fader,
om vilken han talar för människorna, samma för tanken
ofattliga gåta? Jag tror det. I alla händelser kan man
i fråga om alla djupt religiösa människor säkerligen säga,
att de, om också deras tanke icke trängt bakom
gudsbilden, i sina högsta andliga upplevelser stigit oändligt
över denna. Men varför då göra de fixa symbolerna till
något så väsentligt, något som ej får rubbas?
Vi erkänna tankens begränsning samtidigt som vi till
det yttersta måste hålla på tankens ärlighet.
Ärlighets-kravet måste, då det är fråga om religiösa ting, ställas
upp som något självklart. Det är därför vi icke kunna
falla ned med vårt religiösa begär inför »den
uppenbarade guden», den snidade gudsbilden, utan — som en
ung diktare säger —
»söka tills hjärtat stannar
en evig innebörd,
en okänd gud, vars stämma
av ingen hörd,
skall allt till slut förklara
som var fördolt ännu–»
Evigt måste människan söka Den Okände Guden, vars
stämma vi oavlåtligt höra, vars spår vi förnimma, men
som ingen kan se i fullhet utan att bländas och
förbrännas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
