Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av typiskt borgerlig inställning ägna en sentimental
vördnad för t. ex. en primitivt religiös rörelse som
pingströrelsen*, medan de endast ha ett överlägset leende och
en axelryckning för den fritt kämpande religiositeten.
En och annan tror kanske att detta har sin grund i en
lidelse för klarheten, de rena linjerna, avgörclsen,
be-kännarmodet. Det vore ju respektabelt och i viss mån
förståeligt. Men i själva verket beror det på något helt
annat — deras högmodiga likgiltighet för religionen över
huvud, deras kallsinniga förakt för allt andligt sökande,
för tidens stora problem, för de marker i det nutida
kulturlandskapet, ur vilka framtidens skördar skola spira.
Ur detta förakt är det, som de vuxit upp, de vänliga
blommor, som dessa andens män kasta åt pingströrelsen.
De kosta så litet. I »vår upplysta tid» är ju
pingströrelsen ändå en rätt så ofarlig men däremot ganska pittoresk
företeelse. I allmänhet är det anmärkningsvärt, hur
lärdomen och den borgerliga bildningen ställer sig välvilligt
nedlåtande gentemot den s. k. folkliga religiositeten.
Detta bottnar i ett förakt även för »folket», som de
förnämt betrakta från ovan, ungefär som turisten betraktar
en nationalklädd skara allmogefolk med psalmböcker i
hand. Det är ju så rörande med folket, det förnöjsamma,
enkelt troende! Det ger stämning. Det vållar ingen oro,
inga blåsiga, farliga vindar. Värre är det, om man vill
bygga nya tempel i tidens mitt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
