- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
193

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för skulle han sända Jesus till namnlösa lidanden för
att därmed »försona» denna vår svaghet? Och måste
vi icke, trots detta offer, fortfarande själva kämpa
samma ojämna kamp och ständigt snärjas in i den
»synd» vi icke kunna undgå, men som vi måste värja
oss för, så sant vi icke skola förverka nåden... Det
behövs i sanning lärda och klipska karlar för att reda ut
så besynnerliga härvor. Men icke ens deras sofistik kan
i längden göra dessa vidunderligheter klara och
begripliga. Vidskepelsen är av intet värde för själens hälsa
och salighet.

*



Vad som för oss står kvar av »kristendomen» och
vad som evigt förbliver däri, det är väsentligen bilden
av Jesus som den ädlaste, tappraste, mest skarpsynta av
människor. Men det är icke hans »uppståndelse»
(lekamligen), soin är avgörande, utan det, att han levat.

Ja, det är knappast ens detta, om man ser till den
historiska existensen. Det avgörande är, att Kristi ande
uppenbarats i världen och alltjämt lever däri.
Bibelkritiken må gärna djupplöja vad den kan. Och den må
sålla och sålla — vad den får i sållet är i grunden
överflödigt. Vad soin är av vikt blir kvar. Sedan är det
klart, att Kristusbilden måste för var och en bli något
»subjektivt», soin allt vilket skådas av mänskligt öga.
Men allt som människan förnimmer hjärtligen, som
andligt levande, har sin sanning. Och äro evangelierna
fabler — vilken underbar diktare har ej då skapat dessa
fabler! Här kunde väl gälla, vad Nietzsche en gång
yttrade om sitt största verk: en outtömlig brunn, vari

193

J&ndel; Skrifter III

13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free