Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slags offer som faller sig svårast att giva. Om
kristendomen då faller sig alltför svår, om den blir omöjlig —
så uppgiv den då! Det går an att pröva andra vägar.
Men låt kristendomen ha sin svårighet, sin säregna
skönhet, sin fria och flammande rymd. Låt den vara världens
salt. För en och annan skall den dock alltid vara den
enda möjliga vägen, den fria, öppna vägen till det
fjärran heliga Samarkand:
»Hur ljuvt att bryta upp från kvällens brunnar,
då skuggan växer över öknens sand,
och sakta sjunga alla klockors munnar
utmed vår gyllne väg till Samarkand.»
Kristendomen kommer icke att övervinnas, därför
att säkerligen ingen sett djupare ned i det mänskliga än
Jesus. Det gives ting, vilka icke kunna förloras i
världs-förloppet.
»Trots alla falkar näktergaln förblir,
trots hädaren den fromme ock förblir;
den ädla sten i furstens diadem,
fast andra stenar vittra bort, förblir;
i spillror blixten slår den stolta ek,
dock — evigt korsets starka stam förblir.»
(Efter A. v. Platen.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
