Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - En monolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också händer i liknande fall — genom omtänksamma
släktingars förmedling föras till dårhus.
Och även ’de goda’, de som känna den heliga gnistan
och vilja följa sin kallelse, hur ofta göra de icke det de
icke vilja, hur flämtar ej gnistan bland onda böjelser,
neddragande drifter, hur svårt ha de icke att värja sig
mot de ’ondskans andemakter i himlarymderna’, vilkas
vingar helst skugga dem, som ivrigast vilja förneka
deras makt. Och naturens krafter — hur gå de icke
fram i blind hjärtlöshet, och de väna örter vi glädjas åt
om vårarna, hur kämpa de icke samma brutala kamp
för den egna tillvaron som den av anden otuktade
människan. Finnes det icke ändå en tvåfald i tillvaron, och
är det ej den onda makten soin är den starkaste?
Kanske det ändå är så, att Gud är något växande och
vardande, ett litet barn blott, som icke ännu förmår
mycket men i vars hjärta frälsningen bor? Kanske Gud
ännu icke alls tronar i makt och härlighet, men kanske
skall han en dag sätta sig på tronen bland stjärnorna.
Han har då icke, som vi stundom tänka, någonsin
övergivit oss och skall aldrig göra det; blott vi kunna
övergiva honom. —
Och vi, när vi känna skräcken och hatet inför det
mörka och tomma och när våra själar fyllas av
skönhetsglädje och lidelse för rätten — är det ej så att vi,
fast omedvetet, mött blicken ur barnets öga? När vi se
på människorna i brodersdrömmens ljus och betrakta
naturen som vore den idel frid och lycka, är det ej då
Guds unga sköna tanke som mättar vår blick?
Har Gud då aldrig givit sitt blod för oss, så måste
vi i stället nära honom med vårt blod, så att han växer,
209
J&ndel: Skri/ter III
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
