Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Arbetardiktningen och den akademiska kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad som gör diktaren är det medfödda allvaret, det
andliga begäret, det där ogripbara, som jag förut talade
om. Men säkert är det så, att de från arbetarklassen
komna diktarbegåvningarna i allmänhet haft en hårdare
kamp att föra än de andra. Man kan ibland tycka, att
denna kamp vore värd att mötas med annat än
axelryckningar och speglosor från deras sida, som fått tillfälle
att gå mera lätta och behagliga vägar. Jag vet mycket
väl, att en diktares andliga kamp — den kamp som gör
honom till sann diktare — kan vara lika bitter och
äventyrlig för den rike som för »proletären». Men hindren
äro för arbetardiktaren större, omständigheterna mera
invecklade. Fattigdomen och det hårda förvärvsarbetet
har tidigt stulit mycket av hans kraft, de få eller sent
vunna tillfällena till kulturellt umgänge ha försenat
hans utveckling och gjort kampen tyngre och tristare.
Men denna tidiga lidelse för skönhet, klarhet och fri
överblick, som stigit upp från backstugorna och från
bakgatornas kåkar, som givit vardagsåren eld och
ving-kraft, finns det då icke något vackert och stolt i detta,
något som rentav kunde berättiga till en smula respekt,
även om vederbörande icke förmått göra något helt och
stort och kanske ibland förtagit sig på de uppgifter de
velat göra till sina? Och då arbetardiktarens
begåvning ändå kunnat slå ut i blom, och han, som »med egna
vågor gått genom havet», ändå kunnat framträda som
diktare, som levande diktare — har han då åtminstone
icke rättighet därtill, har han icke rätt att bli tagen på
allvar och få sina alster värdesatta efter samma lagar
som gälla för de andra, därför att han icke fått — taga
studenten? Man finner det nästan genant att ställa den
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
